yathā mā śabdaṃ kārṣīr iti śabdena śabdasya vyāvartanaṃ kriyate, evaṃ yadi naiḥsvābhāvyena vacanena naiḥsvābhāvyānāṃ bhāvānāṃ vyāvartanaṃ kriyate tato ’yaṃ dṛṣṭānta upapannaḥ syāt |
iha tu naiḥsvābhāvyena vacanena bhāvānāṃ svabhāvapratiṣedhaḥ kriyate | yadi naiḥsvābhāvyena vacanena bhāvānāṃ naiḥsvābhāvyapratiṣedhaḥ kriyate naiḥsvābhāvyapratisiddhatvād eva bhāvāḥ sasvabhāvā bhaveyuḥ |
sasvabhāvatvād aśūnyāḥ syuḥ | śūnyatāṃ ca vayaṃ bhāvānām ācakṣamahe nāśūnyatām ity adṛṣṭānta evāyam iti |
如言勿聲聲能遮聲 如是如是無自體語遮無體法
若如是遮無自體者 則一切法皆成自體
若有自體則一切法皆悉不空 我說法空不說不空 譬喻如是 偈言
ji ltar sgra ma ’byin ces bya ba lta bu sgras zlog par byed pa de bźin du | gal te tshig raṅ bźin med pa ñid kyi dṅos po raṅ bźin med pa rnams la zlog par byed na ni des na dpe ’di ’thad par ’gyur ba źig na |
’dir ni tshig raṅ bźin med pa ñid kyi dṅos po rnams kyi raṅ bźin ’gog par byed do || gal te tshig raṅ bźin med pa ñid kyis dṅos po rnams kyi || raṅ bźin med pa ñid ’gog par byed na ni raṅ bźin med pa ñid bkag pa’i phyir dṅos po rnams raṅ bźin daṅ bcas par ’gyur la |
raṅ bźin daṅ bcas pa’i phyir stoṅ pa ma yin par ’gyur ro || kho bo cag ni dṅos po rnams stoṅ pa ñid smra yi | stoṅ pa ñid ma yin par ni smra ba ma yin pas dpe ma yin no ||
This example would be appropriate if by a statement devoid of an intrinsic nature were prevented things devoid of an intrinsic nature - as by the sound: ‘Do not make a sound’ is prevented another sound.
Here, however, by a statement devoid of an intrinsic nature is negated the intrinsic nature of the things. If by a statement devoid of an intrinsic nature were negated the things’ being devoid of an intrinsic nature, the things, by the very fact of being negated in their quality of being devoid of an intrinsic nature would be endowed with an intrinsic nature.
Being endowed with an intrinsic nature, they would be non-void. We, however, declare that the things are void, not that they are non-void. This, therefore, is a non-example.