gre ed. Burnet 1903 285d1-286aΞένος
ἦ που τὸν τῆς ὑφαντικῆς γε λόγον αὐτῆς ταύτης ἕνεκα θηρεύειν οὐδεὶς ἂν ἐθελήσειεν νοῦν ἔχων: ἀλλ᾽ οἶμαι τοὺς πλείστους λέληθεν ὅτι τοῖς μὲν τῶν ὄντων ῥᾳδίως (285e) καταμαθεῖν αἰσθηταί τινες ὁμοιότητες πεφύκασιν, ἃς οὐδὲν χαλεπὸν δηλοῦν, ὅταν αὐτῶν τις βουληθῇ τῷ λόγον αἰτοῦντι περί του μὴ μετὰ πραγμάτων ἀλλὰ χωρὶς λόγου ῥᾳδίως ἐνδείξασθαι: τοῖς δ᾽ αὖ μεγίστοις οὖσι καὶ τιμιωτάτοις (286a) οὐκ ἔστιν εἴδωλον οὐδὲν πρὸς τοὺς ἀνθρώπους εἰργασμένον ἐναργῶς, οὗ δειχθέντος τὴν τοῦ πυνθανομένου ψυχὴν ὁ βουλόμενος ἀποπληρῶσαι, πρὸς τῶν αἰσθήσεών τινα προσαρμόττων, ἱκανῶς πληρώσει.
eng tr. Jowett 1817-1893STRANGER:
Still less would any rational man seek to analyse the notion of weaving for its own sake. But people seem to forget that some things have sensible images, which are readily known, and can be easily pointed out when any one desires to answer an enquirer without any trouble or argument; whereas the greatest and highest truths have no outward image of themselves visible to man, which he who wishes to satisfy the soul of the enquirer can adapt to the eye of sense (compare Phaedr.),
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=record&uid=2a3cd849-cfdd-11e7-8793-0050569f23b2