Chānd-DSh, 1657, p. 107هر که باين کلمه مشغولى کند ، بيزوال است و ناترسنده ـ وهر که باندرون اين کلمه در آين ، چنانکه فرشته ها بيزوال و ناترسنده شده اند ، او نيز بيزوال و ناتر شنده ميشود ۰
Chānd-Anq-Dup, 1801-02, p. 21Quisquis cum (super) hoc vocabulo maschghouli facit, absque cessatione est et non timens: quisquis cum intùs hoc vocabulum intrat, quemadmodùm fereschtehha absque cessatione et non timentes facti sunt, is etiam absque cessatione et non timens fit.
Chānd-Mül, 1879-845. He who knowing this loudly pronounces (pranauti) that syllable, enters the Same (imperishable) syllable, the Svara, the immortal, free from fear, and having entered it, becomes immortal, as the Devas are immortal.
Chānd-Śaṃ, 8th c. A.D.sa yo ’nyo ’pi devavad evaitad akṣaram evam amṛtam abhayaguṇaṃ vidvān praṇauti stauti | upāsanam evātra stutir abhipretā | sa tathaivaitad evākṣaraṃ svaram amṛtam abhayaṃ praviśati | tatpraviśya ca rājakulaṃ praviṣṭānām iva rājño ’ntaraṅgabahiraṅgatāvan na viśiṣṭas tad amṛto bhavati na nyūnatā nāpy adhikatā mṛtatva ity arthaḥ || 5 || iti chāndogyopaniṣac chāṅkarabhāṣye prathamādhyāyasya caturthaḥ khaṇḍaḥ
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=record&uid=cba10fff-8e41-11ee-937a-005056a97067