maudgalyāyana py āha: nāhaṃ bhagavan utsahe tasya satpuruṣasya glānaparipṛcchako gantum | tat kasya hetoḥ |
abhijānāmy ahaṃ bhagavan: ekasmin samaye vaiśālyāṃ mahānagaryām anyatamasmin vīthīmukhe gṛhapatibhyo dharmaṃ deśayāmi |
tatra māṃ vimalakīrtir licchavir upasaṃkrāmyaivam āha:
目犍連白佛言 我不堪任詣彼問疾 所以者何
憶念我昔為諸少年居士說法
時維摩詰來謂我言
目連白佛言 世尊 我不堪任詣彼問疾 所以者何
憶念我昔入毘耶離大城 於里巷中為諸居士說法
時維摩詰來謂我言
時大目連白言 世尊 我不堪任詣彼問疾 所以者何
憶念我昔於一時間 入廣嚴城在四衢道 為諸居士演說法要
時無垢稱來到彼所 稽首我足而作是言
maud gal gyi bus kyaṅ gsol pa | bcom ldan das bdag skyes bu dam pa de’i bro dri źiṅ mchi bar mi spro’o ||de ci’i slad du źe na |
bcom ldan das bdag gis mṅon par tshal ba dus gcig na | yaṅs pa’i groṅ khyer chen po’i sraṅ źig gi sgo na khyim bdag rnams la bdag chos ston ciṅ
mchis pa’i druṅ der lid tsa bī dri ma med par grags pa mchis nas bdag la ’di skad ces mchio ||
Maudgalyāyana replied, Lord, I am indeed reluctant to go to the Licchavi Vimalakīrti to inquire about his illness. Why?
I remember one day when I was teaching the Dharma to the householders in a square in the great city of Vaiśālī,
and the Licchavi Vimalakīrti came along and said to me