vimalakīrtir āha:
yāvacciram upādāya mañjuśrīḥ avidyā bhavatṛṣṇā ca tāvacciram upādāya mamaiṣa vyādhiḥ |
yadā ca sarvasatvā vigatavyādhayo bhaviṣyanti tadā mama vyādhiḥ praśrabdho bhaviṣyati |
tat kasmād dhetoḥ |
satvādhiṣṭhāno hi mañjuśrīḥ bodhisatvasya saṃsāraḥ | saṃsāraniśritaś ca vyādhiḥ |
yadā sarvasatvā vigatavyādhayo bhaviṣyanti tadā bodhisatvo ’rogo bhaviṣyati |
維摩詰言
是生久矣 從癡有愛則我病生
用一切人病是故我病
若一切人得不病者 則我病滅
所以者何
欲建立眾人故 菩薩入生死為之病
使一切人皆得離病 則菩薩無復病
維摩詰言
從癡有愛則我病生
以一切眾生病是故我病
若一切眾生病滅則我病滅
所以者何
菩薩為眾生故入生死 有生死則有病
若眾生得離病者 則菩薩無復病
無垢稱言
如諸有情無明有愛生來既久 我今此病生亦復爾 遠從前際生死以來
有情既病我即隨病
有情若愈我亦隨愈
所以者何
一切菩薩依諸有情久流生死 由依生死便即有病
若諸有情得離疾苦 則諸菩薩無復有病
dri ma med par grags pas smras pa |
’jam dpal ma rig pa daṅ | sred pa’i sred pa ji srid par kho bo’i nad ’di ’aṅ de srid do ||
sems can thams cad kyi nad ji srid par kho bo’i nad kyaṅ de srid do ||
nam sems can thams cad nad daṅ bral bar gyur pa de na kho bo’i nad kyaṅ mi ’byuṅ ṅo ||
de ci’i phyir źe na |
’jam dpal byaṅ chub sems dpa’i ’khor ba’i gnas ni sems can te | nad ni ’khor ba la gnas so ||
nam sems can thams cad nad daṅ bral bar gyur pa de na byaṅ chub sems dpa’ yaṅ nad med par ’gyur ro ||
Vimalakīrti replied,
"Mañjuśrī, my sickness comes from ignorance and the thirst for existence
and it will last as long as do the sicknesses of all living beings.
Were all living beings to be free from sickness, I also would not be sick.
Why?
Mañjuśrī, for the bodhisattva, the world consists only of living beings, and sickness is inherent in living in the world.
Were all living beings free of sickness, the bodhisattva also would be free of sickness.