Diplomatic edition (MENOTA) 43,12-19þa varð i Sui-(13)-þioð. at griðủngr ſa er til blótz (14) var ætlaðr var gamall oc aliɴ sva (15) cappſamlega at hann var maɴygr. Eɴ (16) er menn villdo taca hann, þa hlióp (17) hann a ſcóg oc varþ galiɴ. oc var (18) lengi a viðom. oc hiɴ meſti ſpell-(19)-virki við menn.
Norm 52Þat varð í Svíþjóð, at griðungr sá, er til blóts var ætlaðr, var gamall ok alinn svá kappsamliga, at hann var mannýgr, en er menn vildu taka hann, þá hljóp hann á skóg ok varð galinn ok var lengi á viðum ok inn mesti spellvirki við menn.
Transl. S. Schjött (1900) 29Daa hende de i Svitjod, at ein gra-ukse, som var etla til bloting, hadde vorti gamal og gjødd so upp, at han vart mannvond; daa dei vilde taka han, sette han til skogs og vart galin og var lengi i skogen og gjorde mykje skade for folk.
Transl. G. Storm (1900) 28Da hændte det i Svitjod, at en oxe, som skulde bruges til blot, var gammel og opfød saa sterkt, at den blev mand-olm, og da man vilde tage den, løb den paa skogen, blev galen og var længe et skadedyr ude i skogen.
Transl. Monsen and Smith (1932) 19It then befell in Sweden that an ox which was to be used for the offering had grown old and was overmuch fattened so that it became dangerous, and when they wanted to take it, it dashed to the wood, became mad and was for a long time a scathesome beast in that wood.
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=record&uid=f08d9adb-5739-11e6-98cc-0050569f23b2