Diplomatic edition (MENOTA) 3,20-26Sva var oc ủm hans menn, hvar (21) ſem þeir urðo i nꜹþom ſtaddir (22) a ſia eða a Landi. þa cǫlloðo (23) þeir a nafn hans, oc þótte jafnan (24) fá af þvi fró. þar þóttuz (25) þeir eiga allt trꜹſt er hann (26) var.
Norm 11-12Svá var ok um hans menn, hvar sem þeir urðu í nauðum staddir á sjá eða á landi, þá kǫlluðu þeir á nafn hans, ok þótti jafnan fá af því fró. Þar þóttusk þeir eiga allt traust, er hann var. (12)
Transl. J. Aall (1838) 5,1Saa pleiede og hans Mænd, hvorsomhelst de vare stedte i Nød, til Søes eller Lands, at paakalde hans Navn, og syntes jævnligen deraf at faae Ro og Lise; thi hvor han var, tykkedes dem dem Trøsten nær.
Transl. S. Schjött (1900) 7Soleis var de med mennane hans og, at kor dei kom i naud, paa sjø eller land, kalla dei paa hans namn, og dei totte jamnan dei fekk hjelp utav de. All si lit sette dei til honom.
Transl. G. Storm (1900) 7-8Saa var det og med hans mænd: naar de kom i nød paa sjø eller land, da kaldte de paa hans navn og tyktes (8) stadig at faa hjælp af det; hos ham havde de al sin trøst.
Transl. Monsen and Smith (1932) 2And so it was with his men: when they were hard beset on sea or land they called on his name and always thought they got help from it; in him had they all their trust.
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=record&uid=ef087631-5739-11e6-98cc-0050569f23b2