Diplomatic edition (MENOTA) 27,19-28,8fra ec at Dagr (20)
dꜹða orðe (21)
frgðar fúꜱ (22)
um fara ſcyllde; (23)
þa er valteins (24)
til vǫrva com (25)
ſpac frꜹmuðr (26)
ſpꜹrs at hefna. (27)
Oc þat orð
(28,1) a ꜹſtr vega (2)
víſa ferþ (3)
fra vigi bar. (4)
at þaɴ gram (5)
ủm geta ſcyllde (6)
ſleyngo þref (7)
ſleipnis verþar. (8)
Norm 36-3711. Frák, at Dagr
dauðaorði
frægðar fúss
of fara skyldi,
þás valteins
til Vǫrva kom
spakfrǫmuðr
spǫrs at hefna.
Ok þat orð
á austrvega
vísa ferð
frá vígi bar,
at þann gram
of geta skyldi
slǫnguþref
sleipnis verðar. (37)
Transl. S. Schjött (1900) 21De veit eg, at til Dag
kom daudens ord;
til Hel fór hovdingen
huga paa storverk,
daa til Vorva kom
den vise kongen,
han som sverde kan svinga,
vilde sporven hemna.
Od de ord
i Austerveg
stridsmennar
fraa slage bar,
at høy-tjuga gav
gramen dauden,
ho som aat Sleipne
slengjer fóre.
Transl. G. Storm (1900) 20-21Jeg hørte, at Dag
daad-lysten
dødens færd
fare maatte,
da den vise
til Vårve kom,
spyd-svingeren,
spurven at hevne.
Og det ord
paa Østerveier
kongens mænd
fra kampen bar,
at Sleipnes foders
slyngegaffel
til den gram
gav døden. (21)
Transl. Monsen and Smith (1932) 12I have heard that Dag,
The deed lusty man,
On a journey of death
Had to fare.
When he, the wise
Spear-thrower
Came to Vörva
To avenge the sparrow
On the East Way
The king's men
Bore from the fight
That word
That the fork which pitched
Sleipnir's fodder
Gave death.
To the warrior lord.
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=record&uid=f0017f8f-5739-11e6-98cc-0050569f23b2