tam u ha paraḥ pratyuvācāha hāretvā śūdra tavaiva saha gobhir astv iti |
tad u ha punar eva jānaśrutiḥ pautrāyaṇaḥ sahasraṃ gavāṃ niṣkam aśvatarīrathaṃ duhitaraṃ tad ādāya praticakrame ||
Cum Rudjah propter τὸ petere maarefat (cognitionem) venisset, et opes mundi attulisset, rek'heschir, nadzer (donum) ut approbatum non fecit, dixit: ô vilis (homo)! hæ opes à te sint (te dignæ, tuæ sint): et aliud responsum non dedit. Radjah, cum illo quod attulerat, ad mansionem suam ivit: et è gustu petitionis maarefat (cognitionis), qui in cor ejus simul advenerat, die alterâ, cum mille feminis bobus, et cum filiâ suâ profectus, cum eo (ad eum) illa (omnia) transire fecit.
3. The other replied: 'Fie, necklace and carriage be thine, O Sudra, together with the cows.'
Then Ganasruti Pautrayana took again a thousand cows, a necklace, a carriage with mules, and his own daughter, and went to him.
tam evam uktavantaṃ rājānaṃ pratyuvāca paro raikvaḥ | ahety ayaṃ nipāto vinigrahārthīyo ’nyatreha tv anarthakaḥ | evaśabdasya pṛthakprayogāt | hāretvā hāreṇa yuktetvā gantrī seyaṃ hāretvā gobhiḥ saha tavaivāstu tiṣṭhatu na mamāparyāptena karmārtham anena prayojanam ity abhiprāyo he śūdreti | nanu rājāsau kṣattṛsambandhāt sa ha kṣattāram uvācety uktam | vidyāgrahaṇāya ca brāhmaṇasamīpopagamāc chūdrasya cānadhikārāt katham idam ananurūpaṃ raikveṇocyate he śūdreti | tatrāhur ācāryāḥ-haṃsavacanaśravaṇāc chugenamāviveśa | tenāsau śucā śrutvā raikvasya mahimānaṃ vā ādravatīti ṛṣirātmanaḥ parokṣajñatāṃ darśayañ śūdrety āheti | śūdravad vā dhanenaivainaṃ vidyāgrahaṇāyopajagāma na ca śuśrūṣayā | na tu jātyaiva śūdra iti | apare punar āhur alpaṃ dhanam āhṛtam iti ruṣaivainam uktavāñ chūdreti | liṅgaṃ ca bahvāharaṇa upādānaṃ dhanasyeti | taduharṣer mataṃ jñātvā punar eva jānaśrutiḥ pautrāyaṇo gavāṃ sahasrama dhikaṃ jāyāṃ carṣer abhimatāṃ duhitaram ātmanas tad ādāya praticakrame krāntavān || 3 ||