Sörbygdens hd. (Sanne sn.), Båhuslen
– bjÓ2-nbö'-n, bö'n- (OGB)
Biörn(e)bönn, Bönne- 1573 OGB. Biörnnebönin, Biorrneböenn (!) 1581 OGB. Biörnne- 1586 OGB. Biönebönn 1613 RU OGB. Biönnebön 1616 Reg OGB. Biönebön 1659 OGB. Böhne Böhn 1669 OGB. 1697 OGB. 1719 OGB. Böhnneböhn 1680 OGB. Bönnebon 1758 OGB. Bjönnebön 1789 Hfl OGB. Björnebyn 1806 K OGB. Bönnebön 1811 OGB. Bönebön 1825 OGB. 1881 OGB. Jr OGB. Björnebön GK OGB. EK (B) OGB
Verner Ekenvall peker i OGB på at om lag halvparten av de tallrike navnene på byn/bön i det tilgrensende svenske landskapet Dalsland har personnavn i forleddet, og han mener det dermed er grunn til å regne med at forleddet her er mannsnavnet Björn «i synnerhet som detta i ä. tid varit vanligt i bygden». Han viser til Björnebyn i SOÄ XIX 114 og til Bjørneby i Rakkestad og Åsnes (se ovenfor), og bemerker at åsnesnavnet har enstavet forledd, likesom navnet i Sanne. For en drøfting av dette viser han til «exkursen om strävan efter jämvikt mellan förled och slutled OGB 18 s. 332 ff.». Endelig kommenterer han skrivemåten «Bönebön» o.l., som forekommer allerede i 1573, og foreslår at dette kanskje gjengir en alternativ uttale med bortfalt j. I den sammenhengen viser han til den gsv. sideformen börn for björn, som antas å ligge til grunn for uttalen av navnet Börviken (SOÄ XIX 44), men han legger til: «man kunde dock även tänka på assimilation till s. l.» (= etterleddet).
Ekenvall kommenterer Björnebön (og Stenarsbön) også i innledningen til OGB XVII (s. xx). Det at forleddene er gammelnordiske mannsnavn, kunne
i och för sig tala för samband med de övriga bohuslänska (och de norska) by- och bö-namnen, vilka aldrig [!] innehåller kristna personnamn, och därför torde vara förmedeltida, medan motsvarande ON på Dal även kan ha dylika namn i f.l.; jfr Hellquist -by s. 65 f., 106 ff., Hellberg i Kumlabygden 3 s. 369 ff. Å andra sidan pekar s.l:s bestämda slutartikel dock snarare på det dalsländska namnskicket; de bohuslänska by-namnen har nästan alltid obestämd form. Jfr. säternamnens dalsländska orientering nedan s. 68 överst.
Det burde også – eller i vel så stor grad – være grunn til å peke på de østfoldske navnene i b.f., og Ekenvall generaliserer vel mye ut fra personnavntypen. Det skulle være åpenbart at et alminnelig personnavn som Bjørn kunne knyttes til bosetninger langt opp mot nyere tid.
Björnebön ligger på østsida av Sannesjön, snaue to kilometer nord for Sanne kirke og den gamle prestegården Prästebol. Mellom kirkestedet og Björnebön ligger Stenarsbön og Kettelsröd).
I forbindelse med drøftingen av Stenarsbön argumenterer jeg for at Björnebön er en relativt ung bosetning; det er imidlertid ikke noe i veien for at den går tilbake til middelalderen. Hvorvidt forleddet er mannsnavnet eller dyrenemnet, blir mer usikkert. Som en støtte til den førstnevnte tolkningen kan bemerkes navnene på nabogårdene nærmere kirken, foruten flere andre gårder med navn der forleddet uten tvil er personnavn. Noe elvenavn synes her lite trolig, men en tolkning til dyrebetegnelsen kan ikke utelukkes
http://www2.hf.uio.no/common/apps/permlink/permlink.php?app=polyglotta&context=ctext&uid=bbc30ff8-f6ce-11e3-a105-001cc4ddf0f4
