sa brūyāt |
nāsya jarayaitaj jīryati na vadhenāsya hanyate |
etat satyaṃ brahmapuram asmin kāmāḥ samāhitāḥ |
eṣa ātmāpahatapāpmā vijaro vimṛtyur viśoko vijighatso ’pipāsaḥ satyakāmaḥ satyasaṃkalpaḥ |
yathā hy eveha prajā anvāviśanti yathānuśāsanam |
yaṃ yam antam abhikāmā bhavanti yaṃ janapadaṃ yaṃ kṣetrabhāgaṃ taṃ tam evopajīvanti ||
5. Then he should say: 'By the old age of the body, that (the ether, or Brahman within it) does not age; by the death of the body, that (the ether, or Brahman within it is not killed. That the Brahman) is the true Brahma-city (not the body). In it all desires are contained. It is the Self, free from sin, free from old age, from death and grief, from hunger and thirst, which desires nothing but what it ought to desire, and imagines nothing but what it ought to imagine. Now as here on earth people follow as they are commanded, and depend on the object which they are attached to, be it a country or a piece of land,
evamantevāsibhiścoditaḥ sa ācāryo brūyāttanmatimapanayan | katham | asya dehasya jarayaitadyathoktamantarākāśākhyaṃ braṅma yasminsarva samāhitaṃ na jīryati dehavanna vikriyata ityarthaḥ | na cāsya vadhena śasrādighātenaitaddhanyate yathā’kāśaṃ kimu tato ’pi sūkṣmataramaśabdamasparśaṃ brahma dehendriyādidoṣairna spṛśyata ityetasminnavasare vaktavyaṃ prāptaṃ tatprakṛtavyāsaṅgo mā bhūditi nocyate | indravirocanākhyāyikāyāmupariṣṭādvakṣyāmo yuktitaḥ | etatsatyamavitathaṃ brahmapuraṃ brahmaiva puraṃ brahmapuraṃ śarīrākhyaṃ tu brahmapuraṃ brahmopalakṣaṇārthatvāt | tattvanṛtameva | "vācā’rambhaṇaṃ vikāro nāmadheyam"iti śruteḥ | tadvikāre ’nṛte ’pi dehaśuṅge brahmopalabhyata iti brahmapuramityuktaṃ vyāvahārikam | satyaṃ tu brahmapurametadeva brahma | sarvavyavahārāspadatvāt | ato ’sminpuṇḍarīkopalakṣite brahmapure sarve kāmā ye bahirbhavadbhiḥ prārthyante te ’sminneva svātmani samāhitāḥ | atastatprāptyupāyamevānutiṣṭhata bāhyaviṣayatṛṣmāṃ tyajatetyabhiprāyaḥ | eṣa ātmā bhavatāṃ svarūpam | śṛṇuta tasya lakṣaṇam | apahatapāpmā | apahataḥ pāpmā dharmādharmākhyo yasya so ’yamapahatapāpmā | tathā vijaro vigatajaro vimṛtyuśca | taduktaṃ pūrvameva na vadhenāsya hanyata iti | kimartha punarucyate | yadyapi dehasaṃbandhibhyāṃ jarāmṛtyubhyāṃ na saṃbadhyate ’nyathāpi saṃbandhastābhyāṃ syādityāśaṅkānivṛttyartham | viśoko vigataśokaḥ | śoko nāmeṣṭādiviyoganimitto mānasaḥ saṃtāpaḥ | vijighatso vigatāśanecchaḥ | apipāso ’pānecchaḥ | nanvapahatapāpmatvena jarādayaḥ śokāntāḥ pratiṣiddhā eva bhavanti | kāraṇapratiṣedhāt | dharmādharmakāryā hi ta iti | jarādipratiṣedhena vā dharmādharmayoḥ kāryābhāve vidyamānayorapyasatsamatvamiti pṛthakpratiṣedho ’narthakaḥ syāt | satyamevaṃ tathāpi dharmakāryā nandavyatirekeṇa svābhāvikānando yatheśvare vijñānamānandaṃ brahmeti śruteḥ | tathādharmakāryajarādivyatirekeṇāpi jarādiduḥkhasvarūpaṃ svābhāvikaṃ syādityāśaṅkyeta | ato yuktastannivṛttaye jarādīnāṃ dharmādharmābhyāṃ pṛthakpratiṣedhaḥ | jarādigrahaṇaṃ sarvaduḥkhopalakṣaṇārtham | pāpanimittānāṃ tu duḥkhānāmānantyātpratyekaṃ ca tatpratiṣedhasyāśakyatvātsarvaduḥkhapratiṣedhārthaṃ yuktamevāpahatapāpmatvavacanam | satyā avitathāḥ kāmā yasya so ’yaṃ satyakāmaḥ | vitathā hi saṃsāriṇāṃ kāmāḥ | īśvarasya tadviparītāḥ | tathā kāmahetavaḥ saṃkalpā api satyā yasya sa satyasaṃkalpaḥ | saṃkalpāḥ kāmāśca śuddhasattvopādhinimittā īśvarasya citraguvat | na svato neti netītyuktatvāt | yathoktalakṣaṇa evā’tmā vijñeyo gurubhyaḥ śāstrataścā’tmasaṃvedyatayā ca svārājyakāmaiḥ | na cedvijñāyate ko doṣaḥ syāditi | śṛṇutātra doṣaṃ dṛṣṭāntena | yathā hyeveha loke prajā anvāviśantyanuvartante | yathānuśāsanaṃ yatheha prajā anyaṃ svāminaṃ manyamānāḥ svasya svāmino yathā yathānuśāsanaṃ tathā tathānvāviśanti | kim | yaṃ yamantaṃ pratyantaṃ janapadaṃ kṣetrabhāgaṃ cābhikāmā arthinyo bhavantyātmabuddhyanurūpaṃ taṃ tameva ca pratyantādimupajīvantīti | eṣa dṛṣṭānto ’svātantryadeṣaṃ prati puṇyaphalopabhoge || 5 ||