tad dhobhaye devāsurā anububudhire |
te hocur hanta tam ātmaānam anvecchāmo yam ātmānam anviṣya sarvāṃś ca lokān āpnoti sarvāṃś ca kāmān iti |
indro haiva devānām abhipravavrāja virocano ’surāṇām |
tau hāsaṃvidānāv eva samitpāṇī prajāpatisakāśam ājagmatuḥ ||
2. The Devas (gods) and Asuras (demons) both heard these words, and said : 'Well, let us search for that Self by which, if one has searched it out, all worlds and all desires are obtained.'
Thus saying Indra went from the Devas, Virokana from the Asuras, and both, without having communicated with each other, approached Pragapati, holding fuel in their hands, as is the custom for pupils approaching their master.
taddhobhaya ityādyākhyāyikāprayojanamuktam | taddha kila prajāpatervacanamubhaye devāsurā devāścāsurāśca devāsurā anu paramparāgataṃ svakarṇagocarāpannamanububudhire ’nubuddhavantaḥ | te caitatprajāpativaco buddhvā kimakurvannityucyate-te hocuruktavanto ’nyonyaṃ devāḥ svapariṣadyasurāśca hanta yadyanumatirbhavatāṃ prajāpatinoktaṃ tamātmānamanvicchāmo ’nveṣaṇaṃ kurmo yamātmānamanviṣya sarvāṃśca lokānāpnoti sarvāśca kāmānityuktvendro haiva rājaiva svayaṃ devānāmitarāndevāṃśca bhogaparicchadaṃ ca sarvaṃ sthāpayitvā śarīramātreṇaiva prajāpatiṃ pratyabhipravavrāja pragatavāṃstathā virocano ’surāṇām | vinayena guravo ’bhigantavyā ityetaddarśayati | trailokyarājyācca gurutarā vidyate | yato devāsurarājau mahārhabhogārhai santau tathā gurumabhyupagatavantau | tau ha kilāsaṃvidānāvevānyonyaṃ saṃvidamakurvāṇau vidyāphalaṃ pratyanyonyamīrṣyāṃ darśayantau samitpāṇī samidbhārahastau prajāpatisakāśamājagmaturāgatavantau || 2 ||